Det är ett underligt fenomen egentligen - att de människor som betyder mest för en oftast bor längst bort - man önskar ibland att man bodde närmare varann - kunde göra tätare spontanbesök - träffas över en kopp kaffe - prata lite skvaller och lösa världens problem.
Även om det är min familj och vi känner varann utan&innan - vill man ändå dela varandras vardag med både glädjeämnen och bekymmer - vilket tyvärr går förlorat när man inte har daglig kontakt.
Nu är det inte mer än knappa 30 mil som skiljer oss åt - så problemet är inte så stort i sig - men i ärlighetens namn önskar jag att det var mindre.
TACK mor och far för att ni finns - och TACK för en mysig helg!!
 |
| zorngården i mora |
Förresten - Ingen som har ett ett gammalt genuint dalahus till övers - lovar i så fall att tänka över saken riktigt ordentligt att återta mina dalarötter - behöver inte precis vara huset här ovan - men gärna nåt likvärdigt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar