Saknaden och att bli påmind

Jag saknar Frasse nåt oerhört - och vissa dagar är jobbigare än andra. 

Som till exempel när man får adresserade erbjudanden med posten. 

Nästa helg är det ett år sedan han togs ifrån oss. 

Bloggen

Det har varit ett avsiktligt avbrott här på bloggen ett tag. 

Jag tänker inte be om ursäkt för det - men kanske borde jag ha förvarnat. 

Till stor del beror det på Frasse - min älskade lilla vän. 

Varenda gång jag öppnat bloggen har bilden av honom kastats rakt emot mig. 

Det kommer att ta tid att bearbeta vetskapen om att han inte finns längre - känslorna och saknaden bubblar upp och kommer vid de mest oväntade tillfällena. 

Jag vet att han inte mådde bra den sista tiden - men ändå kommer tankar om man verkligen gjorde allt som stod i ens makt. 

Han kämpade för att hålla humöret uppe - och gjorde sitt yttersta för att vara till lags. 

Ibland är det inte lätt att vara hundägare och fatta de jobbiga besluten - men innerst inne vet jag att vi trots allt handlade rätt.

Mattes lilla prins - du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Jobbigt beslut

Min älskade lilla fransman finns inte längre.

Jobbigt - är bara förnamnet.

Jag saknar honom så oerhört och tomrummet är stort.

Jag ser honom ligga i favoritfåtöljen - hör honom tassa i köket - känner honom bredvid mig i sängen.

Han finns överallt!!

Men jag klarade inte av att se honom ha ont. 

Nu sover han gott - och slipper lida.

Kan inte sluta gråta.

Allt på en gång

Från att en längre tid gå och tycka att ingenting händer - blir man överöst med små överraskningar och oväntade händelser.
Med facit i hand - skulle jag nog nöjt mig med tristessen.

Det började på lördagsnatten - frampå småtimmarna när det egentligen blivit söndag och Österrike vunnit Eurovision Song Contest - att familjen tyckte det var dags att skjutsa in mig till akuten. Trycket över bröstet ville inte ge med sig - och med fjolårets erfarenheter tar man helst inga risker. Jag fick bli kvar i två nätter på AVA - och efter vad som kändes som miljoner blodprov, EKG:n och blodtryck fick jag till sist åka hem. Den här gången var det falskt alarm - och trycket över bröstet visade sig i alla fall inte vara någon ny hjärtinfarkt. Skönt å ena sidan - men frågan om vad som orsakade bröstsmärtorna fick vi aldrig någon klarhet i. Frågor som stress och tungsinnhet kommer upp - såväl överansträngd bröstmuskel som följd av intensiva påfrestningar i stil med tunga lyft och upprepningar. Nu blir det min uppgift att försöka klura ut det bästa svaret på mina funderingar.

Hursomhelst - USÖ är fantastika på att ta hjärtproblem på allvar och man får det mest underbara mottagande när man kommer. Känslan att vara till belastning - trots utebliven diagnos existerar inte.
All heder och respekt till alla de som jobbar för att vi ska kunna få bra vård när vi behöver det.

Väl hemma igen - var det dags att ta fransmannen med på ett nytt besök till Djursjukhuset i Strömsholm. Han markerade ett nytt diskbråck - och efter konsultation på telefon med veterinärerna åkte vi in med honom. Diagnos och receptskrivning gick snabbt - när vi till slut efter flera timmars väntan fick träffa veterinären. Den här gången finns ändå en uppföljning på honom - vila och medicinering i två veckor - som ska följas upp av ett rehamteam - och som kommer att hjälpa oss att bygga upp musklerna kring ryggen så att det inte behöver hända igen. Diskbråck på hundar ska tas på allvar och innebär en enorm smärta i ryggen - men ändå tryggt att veta att vi kan göra något aktivt för att hjälpa honom.

Återigen - all eloge till personalen på Strömsholm som tar oss djurägare på allvar - och som hjälper till när oron är som störst.

Fästing

Igår plockade jag bort en fästing på Fransmannen.

Är inte det väldigt tidigt - det är ju trots allt bara April.

I'm Back

Hej Bloggen!!

Känns som det är dags att göra en liten uppdatering - det har ju trots allt gått över en månad igen sen sist.
Det känns inte riktigt okey att det går så länge mellan gångerna - jag vill ju trots allt hålla bloggen igång. Det händer en hel massa och ingenting - och för min egen skull vill jag verkligen ha det dokumenterat.

Jag ska skärpa mig!!  (mer en önskan än ett löfte - men väl en början)

Frågan är bara var man börjar när det har gått så lång tid - ska man skriva om ALLT i samma inlägg - eller ska jag dela upp det i massa mindre. Alla bilder som jag tagit - vilka ska jag välja att publicera......??

Lyxproblem - jag vet - men ack så viktigt.

Kanske ska jag börja med att berätta om Frasse. I ett av de sista inläggen jag skrev - hade vi akut varit inne på strömsholm och veterinärerna befarade diskbråck. Visserligen av lindrig art - men tillräckligt för att ordinera piller och vila. I två veckor hade han stränga förhållningsorder om att sova, äta och kissa - och absolut inget mer. Kanske var det just det som gjorde susen - för på återbesöket visade han sig vara OK - trots att veterinären provocerade ryggraden och alla reflexer å´det grövsta. Var det inte diskbråck trots allt...?? Helt plötsligt var alla osäkra på orsaken till Frasses plötsliga smärta - och antagligen kommer jag inte att få veta den direkta orsaken till det heller.

Hursomhelst är jag extra vaksam på alla avvikande beteenden och har stenkoll på hans uppförande. Han busar på som vanligt och visar upp sin härliga personlighet och attityd. Men med hundar kan man aldrig vara riktigt säker - så alla mina orostentakler står rakt ut - beredd till strid.

Nog om detta.
Just nu ligger han och sover skönhetssömn i sin älsklingfotölj  - till tonerna av Bette Midlers "Beast of Burden". Livet kanske inte är så dumt ändå - i alla fall om man heter Frans och är en Fransk Bulldog :)

Dessutom är det Fredag - bara det liksom.

Livsnjuter med lillmatte

Diskbråck

Lillprinsen har blivit dålig - och i fredags var det dags för en akutresa till Strömsholm och Djursjukhuset igen. Klumpen i magen kom tillbaka och man befarar alltid det värsta.

Han uppträdde inte som vanligt när jag kom hem från arbetet - och ville bara vara nära. Ungefär som om han ville säga att nåt inte stämde. Ibland önskar man verkligen att man förstod bättre!!

När jag skulle sätta ner honom på golvet efter att ha haft honom i knät - skrek han bara så hjärtskärande som det går - och höger bakben ville inte följa med.
Stackars liten!!

Efter diverse samtal med veterinärer en fredag eftermiddag - återstod bara att åka till Strömsholm. Tur i oturen var det inte så många akutfall just denna dag - och vi fick hjälp snabbare än jag förväntat. Veterinären Emelie gjorde en grundlig undersökning, kollade igenom hans reflexer  - och Frasse fick även springa fram och tillbaka i den berömda hältgången.

Summa summarum - Frasse har troligen ett litet diskbråck långt ner på ryggen ovanför svansen. Vi fick beröm för att vi kom in i ett så tidigt skede - då kan man istället för att operera - ordinera smärtstillande i kombination med antiinflammatoriska tabletter. Problemet är att Frasse i allra största möjliga mån ska hållas i stillhet - det är max 5 minuters promenader som gäller - enbart för att göra de dagliga behoven. Däremellan är det vila och sova som gäller.

Nu blir det återbesök på Strömsholm om 2 veckor - och då hoppas vi verkligen att läkningen har gått som önskat.

Skogstur

Vintern och minusgraderna tog paus - och idag termometern visade 13 varma plusgrader och solen tittade fram bakom molnen. En perfekt dag för att dra till skogs - för lite energipåfyllning och miljöombyte. Nån svamp hittade vi inte - men det var egentligen inte huvudsyftet heller. Skönt att bara komma ut och andas granskog. Fransmannen följde med - dock på behörigt avstånd - bekväm som han är. Han låter mig knata runt - håller ett vakande öga - och går bara de meter som behövs. Ropar jag däremot ordet "godis" - kommer han som en avlöning.

På hemvägen stannade jag till vid stora stubbåkern - och räknade till säkert 25 svanar som stannat till - kanske för lite matpåfyllning och lite välbehövlig vila. Gäller att förbereda sig för vintern. Försökte komma nära - men de tyckte visst jag var lite för farlig. Kameran fick jobba från lite för långt avstånd - men det hade ju varit snyggt med en riktig närbild. Nåja - nästa gång kanske ......

Frasse

Lillprinsen har blivit höststädad ikväll.

Han har fått sina klor klippta - blivit genomkammad och badad.

 

Nu luktar han gott och myser i soffan.

 

 

Grisigt värre

Fransmannen har fått en ny leksak - som blivit en riktig favorit.

En rosa gris i latex - han vaktar den med sitt liv.

 

 

Fransmannen

Länge sen jag la upp några bilder på Frasse - så här kommer några på min lilla livsnjutare.

 

 

 

Fransmannen

Nybadad kille kurar ihop sig och njuter under filten.

Ostrukturerad

Fredagsmys föregås alltid av fredagsröj.

Problemet är att jag är överallt och ingenstans.

Jag städar - tvättar - bloggar - bäddar - dricker kaffe - allt på samma gång.

Däremellan fastnar jag framför musikhjälpen på TV.

Resultatet blir därefter och just nu ser allt ut som ett mindre kaos här hemma.

Jag vet att det blir bra när jag är klar - men varför ska det vara så svårt att göra en sak åt gången??

Thats the way I am - bara att konstatera.

 

Ikväll blir det att njuta av att bara göra ingenting - det är jag också bra på.

 

Ha en trevlig fredag!!

Frasse fredagsmyser

Frasse

Prinsen har intagit sin favoritposition.

Strömsholm - återbesök

Idag har vi varit på Strömsholm igen på återbesök.

Världens bästa Anna har tagit bort stygnen i Frasses öra - och även om han fortfarande ser ut lite som "skalle-Per" i Ronja rövardotter - läker allt som det ska och det ser fint ut.

Frasse behöver inte äta några mer mediciner just nu och inga fler återbesök är inplanerade. Vi kan tillfälligt andas ut och det känns skönt.

Enda orosmomentet är vad som händer med hans andra öra - kanske kan det komma att behövas en operation även på det örat i framtiden - det återstår att se och nåt vi får ta ställning tills senare.
Just nu vill vi bara ha lite lugn och ro och bara vara ett tag.

 

Power nap

Skön stil.
Behöver jag säga att han snarkar :)

Djurakuten

Såg ni djurakuten på TV3 ikväll?

Tittade man noga - kunde man skymta frasse i en snabb frekvens - filmad under en av alla hans öronspolningar.
Nedsövd och med tungan på sned.

Men som matte känner man alltid igen sin lille prins.

Operation

Lillprinsen är hemma igen

Nu har frasse fått komma hem igen efter sin öronoperation.
Det blev några oroliga dagar för matte - men nu kan jag tillfälligt andas ut.

Vi hade ju en inbokad tid redan förra fredagen - men den blev tyvärr inställd. Livet på Strömsholm fungerar ju som så - att om det kommer in akutfall - måste de få gå före i kön - och då får man vänta i ett kösystem - dvs sjukast går först - och det är inget man kan planera.
Det slutade med att vi fick hämta frasse samma kväll - utan att han blivit behandlad - och att han istället fick följa med oss upp till Norrland.
Ingen skada skedd och allting löste sig.

Istället fick vi en ny tid - nu i fredags - och denna gången gick det bättre. Inte lika många akutfall - och framåt eftermiddan ringde operationsveterinären och rapporterade att allt gått bra.
Han kände sig nöjd med sitt arbete och frasse låg nu på uppvaket.

I vanliga fall får hunden ligga kvar några dagar för smärtlindring och observation - troligen skulle han inte få komma hem förrän tidigast måndag kväll - så döm om min förvåning när jag fick samtal om att kunna komma och hämta honom redan idag - söndag. Rehabiliteringen gick så bra - och frasse var så pigg att det inte fanns anledning att hålla honom kvar. Naturligtvis kräver han lite omvårdnad - men inget som jag inte klarar av att göra här hemma.

Hursomhelst - nu har jag en liten snarkande sjukling på bättringsvägen här hemma. Vi har fått rekommendation om att ta det lugnt och vila mycket. Små korta promenader och absolut inga vilda hundlekar. Först om tre veckor blir det återbesök för att ta bort stygnen - om inget oförutsett inträffar naturligtvis.

Känns skönt - nu får vi hoppas att allt läker som det ska - och att frasse slipper ha ont.

Bakslag

Har känts de senaste dagarna att Frasses hälsa har blivit lite bättre - har känt mig lite positiv.

Vi droppar i hans högeröga och rensar hans öron - och han blinkar lite så smått med ögat.

Men -

Idag ringde Anna från Strömsholm - veterinären som varit så gullig och tagit hand om oss - och berättade att att hon rådfrågat de övriga och lite mer ärrade läkarna på Strömsholm - och att de råder oss att låta operera Frasses öron för att göra de mindre trånga och lättare att rengöra. Mindre risk i framtiden alltså för att råka ut för samma sak igen - men det är en vånda att avgöra vad som egentligen är rätt eller fel. 

Det är ett litet större ingrepp än en spolning - inte helt smärtfritt - och han får ligga kvar i några dagar för koll.

Usch - helt plötsligt kom klumpen tillbaka och la sig i mellangärdet.

På fredag ska vi således vara på plats på Strömsholm  - igen - för ytterligare behandling och undersökning. Och förmodligen kommer lillprinsen då att få bli kvar över helgen för observation.

Som om det inte vore nog i sig självt - åker vi vidare upp till norrland - för att övervara begravningen av min svärfar. Allt på en gång - det börjar bli en tråkig vana nu - men vad ska man göra?

Kommer inte att bli någon rolig helg.

Börjar bli less -

- frasse ute vid engelbrektsholmen -

Återbesök

Återbesöket på strömsholm är avklarat.

Jag får lika ont i magen varenda gång jag lämnar ifrån mig Fransmannen - trots att jag innerst vet att han är i trygga händer. Dags för fjärde öronspolningen inom loppet av sex veckor - och jag förstår att Frasse börjar bli less. Jag är less - och funderar allvarligt på när allt ska vara över.

Resultatet är ändå lite positivt - stygnen över höger ögat har släppt och Frasse har börjat blinkat så smått. Inte helt återställd - men ändå på rätt väg. Däremot är veterinärerna lite bekymrade över att örongångarna fortfarande är så svullna - vilket gör att det är trångt att komma åt att rensa. Just nu bollas lite idéer på vad som kan göras - kanske ger det med sig ytterligare lite nu när ögat fungerar lite bättre - men återigen får vi förlita oss på tiden.

Jag håller alla tummar jag har.