Uppmuntran

När jag låg i soffan och kände mig så där lagomt ynklig - fortfarande ont i mitt knä - halsen som hackar - näsan som rinner - småhugg i ryggen - och jag försiktigt antyder till mannen att jag börjar känna mig gammal - då förväntar man sig en klapp på kinden och söta ord i stil med  -  "men älskling, för mig är du alltid vacker och lite vila kommer att göra dig gott".

Hur glad blir man då på en skala när svaret istället blir - "gumman, det är bara att vi vänjer oss  - tillsammans börjar vi närma oss nittio......."

Behöver jag säga att smockan hängde i luften *ler*