Norgeresan 2014

Alltså - jag bara älskar Norge - så är det bara.
Höga berg och djupa dalar och däremellan en hel massa glada och trevliga norrmän.

Årets resa till Norge var inplanerad sedan länge - och innehöll två viktiga hållpunkter: Kjeragbolten i lysefjorden och Gaustatoppen i Rjukan. Tanken var att vi skulle ta det lungt - marginaler fanns för att kunna invänta vädret om så behövdes och humöret var på topp.

Till skillnad från förra året - drog vi faktiskt med oss lilla husvagnen för att kunna sova lite bättre - och kunna sitta inomhus och spela kort om nåt regnväder drog förbi. I vanliga fall nyttjar vi ju vårt lilla fjälltält - men med tanke på att det enbart var dagsutflykter inplanerade fungerade det bra med husvagnen.

Från Oslo drog vi söderut - ner mot Kristansand - och för att vara ärlig - var det en sträcka jag gärna kunnat vara utan. Den påminde mest om en trafikerad norrlandsväg - och dem har jag sett massor av förut.
Det intressanta kom först när vi gjorde en avstickare ner till Lindesnes Fyr - Norges sydligaste punkt på fastlandet - och här spenderade vi en hel eftermiddag. Underbart fint läge - och en hel massa kort blev tagna. Som kuriosa kan nämnas att härifrån är det 2518 km till Norges nordligaste punkt: Nordkap.

Resan gick sen vidare upp mot kjeragbolten som ligger i änden av Lysefjorden. Själva vandringen upp till stenen startar i Oygardstol - en kaffestuga som ligger fantastiskt beläget strax ovanför Lysebotn - och härifrån följer man den markerade leden uppe på berget Kjerag tills man kommer fram till sitt mål. För oss två tog det ca 3.5 timmar att komma fram - jag går "v ä l d i g t" långsamt och tar massor med kort. Tillbaka gick det desto snabbare. Målet är naturligtvis den kända "kjeragbolten" - en stor stenbumling som sitter fastkilad mellan två bergskammar - man kliver ut på den - blir förevigad och sen fikar man och börjar vandringen tillbaka. Den är omåttligt populär - och stundom var det kö för att komma ut på själva stenen. Herr Nyman var modig och klev ut på stenen - men benen skakade ganska rejält på honom när han klev av - respekt för de 750 meter som man  faller om man skulle råka trampa snett är nog på sin plats ;)

När man ändå är på Kjerag - ska man inte glömma bort att vandra de 300 meter extra ut till platån - lätt att glömma när man är så fokuserad på själva stenen - härifrån har man nämligen en magnifik utsikt över lysefjorden. Dumt att missa när man ändå är så nära. Vad jag förstår en populär plats för alla "basejumpers" som om man har tur kan se hoppa härifrån. En stunds vila och plats för lite meditation - ett bättre ställe kan man knappast finna.

Målet nummer två var Gaustatoppen i Rjukan. Här var vi redan förra året - men då kände vi inte att vi hade den tiden som behövdes för att bestiga toppen. Sen dess har det legat och grott i bakhuvudet - och Rjukan är ju dessutom så vackert att man gärna återvänder. Gaustatoppen är enligt många det vackraste fjället i norge och reser sig majestätiskt upp som det högsta i Telemarken. Själva vandringen upp till toppen är ganska behaglig och när man väl kommer upp - kan man i fint väder se 1/6 av hela Norge. Vi hade tur - även om det till en början såg ganska dimmigt ut med många låga moln. Men det kan vända snabbt - och det var vi mycket glada för. Toppstugan med litet café ligger på 1830 meter - och här kan köpa både kaffe och nygräddade våfflor. Vill man inte snöra på sig vandringskängorna och vandra upp till toppen - finns numer möjligheten att ta tåget - ja ni läste rätt - för inuti själva berget finns nämligen Gaustabanen som tar resenären upp till toppen på bara 15 minuter. Historien kring denna tågbana är ganska intressant för den som vill veta mer. Länge var tågbanan en hemlighet - och först för några år sedan öppnades den för allmänheten.

Vöringsforsen ligger i Eidfjords kommun efter RV7  - så när vi nådde Geilo på vår väg från Rjukan - kändes det ganska naturligt att göra en liten avstickare för att titta på vattenfallet.
Riksväg 7 i sig är en turistattraktion - och räknas som en av Norges finaste vägar. Varierande landskap och skiftande vyer.
Det är andra gången i mitt liv som jag besöker vöringsforsen. Själva vattenfallet är över 180 meter och räknas som Norges mest kända vattenfall. Väl värt ett besök alltså. Nu i efterhand har jag fått veta - att från Fossli hotell som ger den bästa vinkeln av fallet - finns en vandringsled som man kan gå för att nå botten på fallet. Tar cirka en timme - så typiskt att jag inte visste det. Får ha det i minnet till nästa gång jag passerar.

Som ett sista kort - innan jag avslutar min lilla bildserie från Norge - måste jag bara få delge er det kort som internt här hemma har gått under benämningen "Norgeresans Humor Bild"
Uppe på Gaustatoppen träffade vi nämligen två norska killar - som verkligen körde sin grej. Jag vet inte vilka vilka de är - varifrån de kommer - eller vad de heter. Men de inbjöd mig och Herr Nyman till ett magiskt moment när de delade detta tillfälle med oss - och till och med lät mig fotografera. Det var liksom deras grej - och efteråt skrattade vi och sa hejdå. Antagligen lär jag aldrig träffa dem igen - det var liksom där och då. Vi har skrattat åt det många gånger sen dess. Alltid kul med människor som bjuder på sig själva.
Ja ni ser ju själva ............