Gamla bekanta

Åkte en tur ut till Ikea igår eftermiddag.

Jag och Herr Nyman är på jakt efter en ny lite fastare bäddmadrass - därav vårt besök i det småländska jättevaruhuset. I min enfald trodde jag att vi skulle vara ganska så ensamma - det har ju varit lite av värmerekord de senaste dagarna. Nu visade det sig att jag hade fel - men trots det fick vi ändå hjälp ganska omgående. Tyvärr fanns ingen madrass som uppfyllde våra krav - så vi fick åka hem i ogjort ärende.

Det intressanta var dock - att vi ganska tidigt på vårt besök på Ikea - redan på soffavdelningen - stötte ihop med med min första frallas (assar) uppfödare från Lindesberg. Naturligtvis blev det en hel del prat om hundar och franska bulldogar - och Alice berättade faktiskt att hon helt slutat med att föda upp just franska bulldogar - på grund av den extrema explosionen av rasen och hur sönderavlade dem därför har blivit. Ett annat problem som hon påpekade är den enorma importeringen av rasen - där tyvärr inte alla hundar är hundra procent friska - och som resulterar i en allt sämre rasstandard.

Väldigt tråkigt - vi får allt sämre hundar som oftare blir sjuka och får allvarliga problem. Naturligtvis finns det inget optimalt skydd mot att inte hunden blir dålig - men med sämre gener ger vi inte heller hunden de bästa förutsättningarna.

Man har aldrig några garantier för att få en helt felfri hund - men med mina erfarenheter i bagaget (och även andras som jag känner till) är just diskbråck ett alltmer växande problem inom just "franska bulldog-rasen". De har blivit alltför populära - och därmed ökar efterfrågan - och kvaliteten minskar.

Man lägger ner så mycket känslor, tid och engagemang i en hund - och då spelar det ingen roll om den får bli två år eller fyra år eller rentav kanske tio år. Förlusten är stor och saknaden enorm.

Jag vet inte om jag kommer våga skaffa en fransk bulldog igen - jag önskar och hoppas att så vore fallet - men i dagsläget är jag nog alldeles för rädd för att ta ett sådant beslut.

Assar blev 2 1/2 år