Narcissus

Enligt Wikipedia  och den grekiska mytologin - var Narkissos en vacker yngling och son till flodguden Kefissos. Narkissos var så underbart vacker att vem som än såg honom greps av kärlek, men problemet var att han avvisade varje kärlek.

Under en jakt kom Narcissus till en silverklar källa, där han lutade sig ner för att dricka dess vatten. Då såg han i vattnet en förtjusande yngling, som i själva verket var hans egen skepnad. Afrodite kom då på att låta honom förälskas i sin egen avbild. Hans öga blev aldrig mätt på att se den strålande avbilden, så en dag sträckte han ner sina armar i vattnet för att krama om den vackra mannen nere i vattnet, men han kunde aldrig nå honom. På det sättet plågades han av evig längtan och kände att döden var nära. Han lutade då ner sitt trötta huvud ner mot gräset, och när han utandades sin sista suck, så stod där en blomma, den vita narcissen, en pingstlilja. Gudarna hade förvandlat honom till en blomma, som för alltid skulle påminna om honom. Det var på det sättet Narcissus dog av sin kärlek till sig själv.

Nu verkar det inte bättre än att jag fått min alldeles egna narcissus här hemma. Under den snabbt påkomna uppfräshningen av badrummet - förflyttades tillfälligt den stora spegeln ut i hallen stående mot väggen.

Det dröjde inte länge förrän Frasse upptäckte den snygga varelsen som gav sig till känna i spegelbilden.

Lite konfunderad över de exakta rörelserna som visades - men väldigt nyfiken på vem snyggingen var. Helst hade han nogvelat  krypa in i spegeln för att bekanta sig på riktigt med hunden på andra sidan. 

Det var ganska kul att se - kanske är det så att hundar trots allt är lite fåfänga. 

Nu hänger spegeln återigen på plats i badrummet och Frasse har återgått till sin favoritfåtölj. Tur är väl kanske det - så att han inte förgås av den vackra spegelbilden :)