Fia

Som plastmamma är man just inget annat än en mamma i plast - en mamma som duger när den riktiga mamman inte är närvarande. Som en plastblomma ungefär - en sån där blomma man har när man inte är så duktig på att vattna och när man absolut inte har "gröna fingrar". Det är inget fel på såna blommor - vissa är så autentiska att det är svårt att se skillnaden på en äkta och en fejk. Just därför ser jag inget hinder med att vara plastmamma - så där typ 3 dagar i veckan - beroende på att det just är till Fia.

Idag hade jag dessutom den stora äran att dejta "mamma Lena"  över en lunch på stan - och då blir man liksom ännu mera glad över att få vara en plastmamma - nästan som en moster egentligen - som finns till hands när behov finns.

Tack Fia för att jag får vara en del av ditt liv - för att du bjuder på dig själv- och för att du inte är nån billig barbikopia trots min plastighet. Tack Lena för att jag får låna din dotter emellanåt- det har verkligen berikat mitt liv - inte gjort det "längre" - hehe - men mycket roligare.....om ni förstår vad jag menar *ler*