Tjejvasan 2014

"I fäders spår – för framtids segrar" 

Lika peppad som jag är på att åka de tre milen mellan Oxberg och Mora - lika osäker är jag på att komma till start när det väl är dags. Det är samma visa varje år - och jag borde ha lärt mig hur jag fungerar.
Förberedelserna var inte riktigt det bästa i år - jag kunde ha tränat mer - men framförallt kunde jag ha ha plockat fram lite mer mental styrka. Det stör mig - att jag äter medicin som hela tiden håller mig tillbaka när både viljan och styrkan finns inuti. Antar att det är precis samma känsla att bli gammal - och upptäcka att huvudet och kroppen inte samarbetar till hundra procent. Man vill betydligt mer än man klarar av.

Hursomhelst kom jag ändå till start - fantastiska förutsättningar och omringad av en hel massa glada och förväntansfulla tjejer.

Spåren var perfekta - glidet var suberbra - men dessvärre var det sämre med fästet. Fick slita med stakningen - och med betablockerare i kroppen kom mjölksyran snabbare än jag ville. Då gäller det att lugna ner sig lite och hitta tillbaka till rätt puls.

Sämre tid än förra året - men jag kom i mål - och det är verkligen en seger för mig.
Njuter varenda gång av att få svänga in på upploppet i Mora - glida förbi både Zornmuseum och kyrktorn  - för att till sist passera under målportalen med de välkända orden.

En sån underbar känsla!!! 

Nu är det bara att börja förbereda sig för Tjejvasan 2015 -  på söndag släpps nämligen anmälningarna till nästa års vasaloppsvecka.