Jag fick en idé

Läste ett sånt roligt inlägg av "Fredrik Backman"  - ni vet han som skrivit böckerna "en man som heter ove" och "saker min son behöver veta om världen" - tyckte att jag behövde vidareförmedla det till er mina kära vänner.

Åh nej - jag har inga baktankar alls - tro inte ens tanken :)

 

En annan grej som har hänt

Det händer ibland att ogifta människor i min bekantskapskrets frågar om ett ingått äktenskap har någon inverkan på själva relationen i övrigt. Om man börjar kommunicera annorlunda med varandra, eller så. Och det är förstås en omöjlig fråga att svara på med någon form av enkel generalisering.

Men om jag ska göra ett försök, och ställa upp någon ytterst enkel jämförelsemodell mellan hur min fru och jag kommunicerade när vi träffades för sex år sedan och hur vi kommunicerar nu, så kan jag kanske börja med att säga att jag är allergisk. Det är väl inte helt klarlagt om det är mot pollen eller bara mot naturen i allmänhet, men jag har en känsla av att jag är en sån som det där trädet i Avatar hade bitchslappat hela vägen till Apoteket om vi stötte ihop med varandra på motorvägen eller så. Och en lite olycklig bieffekt av min allergi är att jag under säsong tydligen börjar snarka rätt högt på nätterna, enligt närsovande medlemmar av familjen.
Eller, ja. Extremt högt, kanske, om vi ska vara petiga. Det kan väl möjligen hända att det en gång, medan vi bodde på Södermalm och hade den där sortens tunna väggar som finns i gamla hus, var en granne som knackade på och bad oss sluta borra mitt i natten.
Men jag har liksom känsliga luftvägar.

Och när min fru och jag var nygifta och nyförälskade och jag började snarka så brukade hon väcka mig på nätterna genom att pussa mig på pannan, och sedan med mjuka viskningar be mig att använda nässpray. Det var som att bli väckt av fjärilskyssar. Inatt hoppade hon över själva ”väcka”-fasen och lät bara nässprayen göra jobbet åt henne. Det var som att bli väckt av en eukalyptyshandgranatsexplosion i bihålorna.
Det är en skillnad. Det är det ju.