Tillbaka till livet

Upptäckte när jag kollade mina senaste inlägg på bloggen att det till största delen handlat om

Frasse - Strömsholm - sjukdomar och mediciner.

Inte att förglömma spruckna semesterplaner.

Ingenting blev ju som det var tänkt från början - åh hjälp vad jag ältar.

Och även om det faktiskt är så - att mitt liv i stort har handlat om dessa ingredienser

de senaste veckorna - är det kanske inte så roligt att läsa för andra.

Samtidigt påverkas man ju av det som händer i ens närhet - sina nära och kära - och skulle man inte bry sig vore man okänslig. Och nu är det ju så - att det var inte bara Frasse som skapade oro i mitt liv. Två äldre herrar som står mig nära - och som jag bryr mig väldigt mycket om - har inte heller mått så bra den här sommaren. Och det gör ont - att se hur livet förändras - hur skört det är - och att känna att man inte räcker till. Många tårar har runnit på mina kinder - och man känner sig så hopplöst liten.

Det är så obarmhärtigt med åldrande och sjukdomar - ett liv  kantat av beroendeställning och mediciner - man existerar men lever inte.

Det borde finnas manualer för värdiga slut.

Tanken slog mig att alla borde få möjligheten att göra som Björn Borg - som avslutade sin tenniskarriär när han var som bäst och ingen kunde slå honom.

Minnena blir starka och dynamiska - kraftfulla och positiva.

Tänk bara om alla hade samma valmöjlighet att bestämma själv - så annorlunda allt hade blivit då.

Men livet är annorlunda!

Vi får hänga med - vara till låns - ställa upp och ta emot.

Och just därför gör det så ont när det handlar om någon vi älskar!!