Varför gråter inte Emma?

Semester är bra - för då hinner man läsa böcker.

Den senaste i raden är "Varför gråter inte Emma"  - som jag mer eller mindre sträckläste i bilen på vägen upp till norrland - dessutom högläste  - för att min man också skulle få del av innehållet. Det var fruktansvärt svårt att läsa högt på vissa ställen då rösten inte var bärande - för det här är en bok som verkligen berör - den går ända in märgen.

Jag tårades, hulkade och grät - över Emma, hennes barn, hennes förädrar och familj och över hennes älskade Thomas. Över allt som de fick gå igenom i form av lidande och rättegångar mitt i en tid då två små mördade barn ska sörjas.

Hur orkar man??

Boken är verkligen fruktansvärd på alla sätt - fruktansvärt bra - fruktansvärt utlämnande - fruktansvärt sorgsen - men framför allt fruktansvärt stark och modig.

Sorg och smärta är något väldigt individuellt - och man reagerar och påverkas väldigt individuellt av de erfarenheter man går igenom. Det finns inga mallar och inget manus för hur man bör handla i extrema situationer eftersom alla tar till sig sorgen på olika sätt.

Boken berättar om det liv som faktiskt fortsätter när de stora tidningsrubrikerna blir till små notiser för att till slut falla i glömska. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/arbogamorden/article11400573.ab) För de inblandade i tragedin kommer minnet av Max och Saga aldrig att suddas ut även om tiden går och livet rullar vidare.

Tack för att du varit så utlämnade och berättat om ditt liv - jag är en av alla de som berördes av dina erfarenheter.