Ett riktigt svin

Det var för ungefär ett år sedan, som jag såg mina första vildsvin. En hel skock med stora och små svin som traskade över vägen. Sen har Jenny och jag i alla år - skämtat om dessa folkskygga varelser varje gång vi plockat svamp - snackat om hur skoj det vore att stöta ihop med ett livs levande svin ute i skogen - öga mot öga.
Nu är jag inte lika säker på att jag vill det längre.
Inatt dejtade jag ett litet större svin - och på närmare håll - Huvvaligen - de är verkligen stora. På håll kan de nästan förväxlas med en brunbjörn - definitivt inget man vill ha på huven. Gäller att köra försiktigt i fortsättningen.
För övrigt såg jag lite rävar, några grävlingar, ett gäng harar och massor med rådjur. Älgarna och igelkottarna hade däremot ingen lust att visa sig.



Lite fakta om vildsvin kommer här:


Hanarna som kallas "galt" (eller äldre "orne") och är mellan 150 och 180 cm långa och 70 till 100 cm höga. Till längden ska läggas en 25 cm lång svans. Honorna kallas sugga och är betydligt mindre än hanarna. Galten väger upp till 225 kg medan suggan väger mellan 80 och 140 kg.
Vildsvinets borst är mörkgrå till brunsvart och båda könen har uppåtböjda betar. Galtarnas betar är dock mycket större.

En könsmogen hane benämns galt medan en könsmogen hona heter sugga och avkomman kallas kulting. En hona som inte fött några kultingar heter gylta, dessa begrepp används även när det talas om tamsvinet.

Vildsvinet har ganska dålig syn, dock ej så dålig som många tror, men extremt god hörsel och luktsinne och kan bland annat känna lukten av en människa på nära 1 kilometers håll om vinden ligger rätt.