Gastroskopi

Att få en kamera nerkörd i halsen för att ta kort på magen tillhör nog inte det mest njutbara i livet. Jag vet inte hur det känns eftersom jag aldrig har gjort det - men vid det här laget har jag suttit brevid och hållt handen x antalet gånger - och tro mig - man vänjer sig aldrig. Idag var det dags igen - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Man känner sig så maktlös, i händerna på andra och så totalt hjälplös. Man hoppas och önskar så innerligt att man ska få ett vettigt svar på vad som är fel - men oftast är det bara en väntan på provsvar. Till dess håller vi ut och kramar Nasse extra hårt.