En av mina bästa vänner undrade om jag vill träffas för en lunch på stan - bara för att umgås och prata - vilket man naturligtvis inte tackar nej till.
Till saken hör att min vän egentligen skulle kunna vara min mamma - rent åldersmässigt - men då min egen riktiga mamma bor alldeles för långt ifrån - är det skönt att kunna ha en alternativmamma i närheten. Alltid mysigt att kunna träffas med jämna mellanrum för att uppdatera läget.
Vår vänskap sträcker sig tjugofem år tillbaka i tiden.
Hennes mamma och min svärmor var nämligen de allra bästa vänninorna - och på det viset känner min vän hela min mans familj eftersom de växte upp tillsammans. Då min man är yngst i en syskonskara på nio barn - var han kanske då mest en liten odåga som behövde barnpassning - inte nån man blev bästis med. Men tiden går och man växer upp - och ju äldre man blir - ju mer jämngamla blir man trots att de skiljer nästan tjugo år.
Nu bor vi i samma stad - och kan koppla ihop våra liv på ett mer vänskapligt sätt - vilket känns som en oerhörd lyx. Visserligen har vi varit till London tillsammans och njutit av promenader längs Themsen - men vänskap behöver inte vara så extraordinär med långbord och silverbestick.
Idag räckte det med en trevlig lunch på stan och ett stort härligt leende.
Tack för att du finns!!
Det är väl ändå ett av de härligaste sätten att få umgås,,lite enkelt och med nån man känner sig avslappnad med. Fint skrivet!
SvaraRaderaJa vänner ska man vara rädd om - tack för din kommentar.
Radera/L