tisdag 18 mars 2014

90 sekunder

Helt galet!!

Det tog 90 sekunder att fylla Vasaloppet med anmälningar till nästa år.
Servern var totalt belastad i söndags morse för att slutligen krascha.

Av den anledningen fick jag vänta till idag för att kunna anmäla mig till Tjejvasan 2015
Men nu är det gjort - bara att börja träna igen!!!




fredag 14 mars 2014

Reklam

Come as you are - whatever you are

JC har skapat en omdiskuterad reklamfilm för sina jeans. Anledningen är modellen Erika Linder.
 Beroende på yttre attribut som till exempel kläder och smink - kan man totalt ändra andra människors uppfattningar om en själv.
Frågorna jag ställer mig är: Hur vill jag bli uppfattad och vilka signaler skickar jag ut? Är det viktigt vad andra tycker om mig - och vad berättar jag om mig själv genom mitt sätt att klä och sminka mig?

   

Kunde inte låta bli att fundera över hur jag skulle se ut som man.
Några likheter??


Instagram





Vårtecken

Jag och Herr Nyman tog en promenad utmed järnvägen på Öster i förra veckan. 
Gissa vad glad jag blev när jag hittade årets första tussilago som gömde sig intill rälsen.

Lika barnsligt lycklig varje år - livet kommer tillbaka - och hoppet finns om ljusare tider.





Raggsockar

För tillfället har jag tröttnat på att virka mina mormorsrutor - känns just nu som om jag aldrig blir klar.
Letade i handarbetskorgen och hittade en halvfärdig raggsocka i äkta Morafärger - och helt plötsligt var det kul att handarbeta igen. Sockarna blev klara på nolltid - och nu har jag redan påbörjat ytterligare ett par.

Yippie!!

Hemligheten med att inte tröttna är kanske att ha flera projekt på gång samtidigt som man varva mellan.
Just nu får rutorna vänta på att lusten kommer tillbaka - under tiden stickar jag vidare på mina sockar :)


Och apropå sockor - så sprang jag på dessa små godingar på barnavdelningen på Lindex. När jag för det mesta klär mig i svart - kan det vara roligt att färgklicka på fötterna. Undrar vad min systerdotter egentligen tycker om att hennes moster klär sig i så barnsliga sockor. Hehe - som om jag skulle bry mig ......... :)
Länge leve Paul Frank!!!


Riseberga Klosterruin

En spontan roadtrip på hemmaplan tog oss till Riseberga Klosterruin utanför Fjugesta. 
Det är så spännande att upptäcka nya ställen - platser som man inte besökt tidigare - men ändå är så häftiga. 

På wikipedia kan man läsa att klostret anlades redan i slutet på 1100-talet. För byggnaderna använde man kalksten och jorden till egendomen skänktes av självaste jarlen Birger Brosa och hans maka - änkedrottning Birgitta. Änkedrottning Birgitta blev nunna i Riseberga efter Birgers Brosas död 1202 och anses vara klostrets första kända nunna. Hon blev även gravsatt där. 


Historisk mark med andra ord - och man kan inte annat än undra hur Ragnhild - Märta Ydsdotter - Helena Gisladotter - Ragnhild - Christina pedersdotter och Dorotea egentligen hade det i klostret. Det var stränga regler om tystnad och böner - och under vinterhalvåret värmdes inte ens klostret upp. 


1534 lämnmar de sista nunnorna klostret och 1546 ödeläggs klostret av en eldsvåda och byggnaderna brinner ned. Idag finns endast ett gavelparti av kyrkan kvar.









Fäboden

Underbara mor och far - ni är fantastiska!!

Inte nog med att vi får komma och våldgästa er när vi ska åka både kortvasa och tjejvasa.
Ni tar också emot våra vänner som ska åka med stora famnen  - och erbjuder både sovplatser och god mat!

Tack för härliga dagar!!





Tjejvasan 2014

"I fäders spår – för framtids segrar" 

Lika peppad som jag är på att åka de tre milen mellan Oxberg och Mora - lika osäker är jag på att komma till start när det väl är dags. Det är samma visa varje år - och jag borde ha lärt mig hur jag fungerar.
Förberedelserna var inte riktigt det bästa i år - jag kunde ha tränat mer - men framförallt kunde jag ha ha plockat fram lite mer mental styrka. Det stör mig - att jag äter medicin som hela tiden håller mig tillbaka när både viljan och styrkan finns inuti. Antar att det är precis samma känsla att bli gammal - och upptäcka att huvudet och kroppen inte samarbetar till hundra procent. Man vill betydligt mer än man klarar av.

Hursomhelst kom jag ändå till start - fantastiska förutsättningar och omringad av en hel massa glada och förväntansfulla tjejer.
Spåren var perfekta - glidet var suberbra - men dessvärre var det sämre med fästet. Fick slita med stakningen - och med betablockerare i kroppen kom mjölksyran snabbare än jag ville. Då gäller det att lugna ner sig lite och hitta tillbaka till rätt puls.

Sämre tid än förra året - men jag kom i mål - och det är verkligen en seger för mig.
Njuter varenda gång av att få svänga in på upploppet i Mora - glida förbi både Zornmuseum och kyrktorn  - för att till sist passera under målportalen med de välkända orden.

En sån underbar känsla!!! 

Nu är det bara att börja förbereda sig för Tjejvasan 2015 -  på söndag släpps nämligen anmälningarna till nästa års vasaloppsvecka.




I'm Back

Hej Bloggen!!

Känns som det är dags att göra en liten uppdatering - det har ju trots allt gått över en månad igen sen sist.
Det känns inte riktigt okey att det går så länge mellan gångerna - jag vill ju trots allt hålla bloggen igång. Det händer en hel massa och ingenting - och för min egen skull vill jag verkligen ha det dokumenterat.

Jag ska skärpa mig!!  (mer en önskan än ett löfte - men väl en början)

Frågan är bara var man börjar när det har gått så lång tid - ska man skriva om ALLT i samma inlägg - eller ska jag dela upp det i massa mindre. Alla bilder som jag tagit - vilka ska jag välja att publicera......??

Lyxproblem - jag vet - men ack så viktigt.

Kanske ska jag börja med att berätta om Frasse. I ett av de sista inläggen jag skrev - hade vi akut varit inne på strömsholm och veterinärerna befarade diskbråck. Visserligen av lindrig art - men tillräckligt för att ordinera piller och vila. I två veckor hade han stränga förhållningsorder om att sova, äta och kissa - och absolut inget mer. Kanske var det just det som gjorde susen - för på återbesöket visade han sig vara OK - trots att veterinären provocerade ryggraden och alla reflexer å´det grövsta. Var det inte diskbråck trots allt...?? Helt plötsligt var alla osäkra på orsaken till Frasses plötsliga smärta - och antagligen kommer jag inte att få veta den direkta orsaken till det heller.

Hursomhelst är jag extra vaksam på alla avvikande beteenden och har stenkoll på hans uppförande. Han busar på som vanligt och visar upp sin härliga personlighet och attityd. Men med hundar kan man aldrig vara riktigt säker - så alla mina orostentakler står rakt ut - beredd till strid.

Nog om detta.
Just nu ligger han och sover skönhetssömn i sin älsklingfotölj  - till tonerna av Bette Midlers "Beast of Burden". Livet kanske inte är så dumt ändå - i alla fall om man heter Frans och är en Fransk Bulldog :)

Dessutom är det Fredag - bara det liksom.

Livsnjuter med lillmatte