När man kommer fram till Kebnekaises fjällstation känns det lite som att målet är nått trots att det ändå återstår 2 mils vandring ner till civilisationen och Nikkaluokta. På fjällstationen kan man sitta i riktiga fotöljer, dricka läsk och köpa souvernier. För dryga 100 kronor kan man köpa sig en dagens lunch och samtidigt heja på folk man träffat på under vandringen. Man är du med varandra men ändå inte. Man luktar svett och ändå bryr man sig inte. Det är en konstig känsla.
Som vanligt visar Kebne upp sin allra bästa sida på den återstående vandringen ner till Nikka. Återigen känner jag mig lurad - på toppbestigningen som inte blev av. Men efter sex dagar till fjälls och över 10 mil i benen är det ändå en oerhörd känsla att se den välkända spiran av kapellet i Nikka. Jag känner mig väldigt nöjd!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar